Ann-MittILivet

Alla ni UNDERBARA, SNÄLLA, RARA och FINA änglat som röstat på mitt bidrag till Mr.Jet`s tävling vill jag tacka från djupet av mitt HJÄRTA  

Att ge av sin tid är det finaste man kan ge till en annan människa och det har ni gjort.....

Jag trodde inte i min vildaste fantasi att så många vill mig väl, ni har inte mött mig men ändå gör ni detta..

Nu hoppas jag att det blir jag som får ta med min älskade familj som ställt upp för mig oavsett vad det gällt.

Min dröm är att få ta med dom på en resa och njuta av att slippa sjukhus och oro. Att bara få vara en familj, att de ska få sitta på en strand och blicka ut över havet   med mig och bara vara tillsammans...

Massor Med Kramar / Ann "Gladast i hela världen över att åtminstonde ha en chans"  Det var länge sen..... Puss i Pannan  

Hej mina vänner!

Det är ett tag sen jag skrev..

Mycket har hänt i mitt liv så jag har inte orkat skriva..

Jag får inte min kropp att samarbeta så sista tiden har bara handlat om

överlevnad..

Men idag mår jag iaf så bra så jag ska orka ta en dusch och ge Harald en solig härlig promenad och det är LYX att få se sin hund tokrusa av lycka efter månader av koppeltvång (vi bodde precis där Rialavargarna fick 4 vargbebbar) för vargarna har tagit ett flertal hundar.

En morgon låg det en slagen kalv på vår tomt och det var vargarna som gjort detta!

Då är det inte läge att ha sina hundar lösa!!!   De är för vackra ståtliga djur, jag förundras över dem...deras majestätiska blick och hållning....Klart att de måste jaga mat åt sina valpar!!!

Just nu är det inte mkt som händer men jag försöker vinna en tävling med Mr Jet.

Man kan vinna en resa för 25.000:- och min dröm sen länge har varit att kunna bjuda min familj på en resa där vi kan få vara en hel familj som har semester istället för att jag ligger på sjukhus el behöver konstant hjälp.

Ekonomin och min hälsa har stoppat detta i många år så om ni tycker att jag är värd en resa med min familj så rösta på mig...     Jag har fått så många röster från mina vänner på facebook, många som jag inte känner men som ställer upp för en medmänniska.... Jag är glad att det finns så många snälla och goa människor...

Jag ska försöka få hit länken så ni kan rösta.... Jag ÄR oteknisk som få....

Tjata dig till en resa värd 25000 kr!

www.saypleaseplease.com

Ladda upp en film där du berättar vart du vill åka på resa och varför. Roligaste, knäppaste, konstigaste eller härligaste tjatet vinner! De 10 filmklippen som får flest röster och likes går till final där en jury utser vinnaren.

 

Det är jag som är Ann Hultgren och jag måste erkänna att jag började gråta men det blev känslosamt  

Funkar inte länken så gå in via adressen vettja  

Nu ska jag ge mig ut och njuta av solen och våren  

KRAMIS Ann

Tänk Om Det gick att hitta botemedel mot mina sjukdomar... Då skulle jag kunna få ett normalt liv och inte gå igenom varje dag med en känsla av brutal orkeslöshet.. Smärtor som tvingar mig att ta starka smärtstillamde preparat. Jag skulle slippa tillbringa månader på sjukhus där jag måste gå igenom jobbiga och smärtsamma undersökningar och ingrepp.

Det finns så många insamlingar till andra sjukdomar men jag har aldrig sett en enda insamling till förmån för mag & tarmsjuka... Jag kommer inte dö pga Crohns men jag kommer aldrig bli frisk så jag kan arbeta, alla operationer som jag gått igenom har orsakat barnlöshet och kroniska smärtor...

 Det måste forskas mer om denna sjukdom samt endometrios och Polycystiskt Ovarie Syndrom. Jag menar inte att man ska ta pengar från forskningen om tex cancer el hjärt & lungsjukdom. Absolut inte!!

Men det finns politiker i detta land som jobbar 2-5 år för regeringen och sen får skyhöga avgångsvederlag och pensioner. Det måste finnas pengar, kolla vad läkemedelsföretagen badar i pengar!!! Jag blir upprörd!!!!!!

Så nu lämnar jag det ämnet för en stund....

Men det bästa av allt om de hittade ett botemedel vore om jag kunde få vara Ann igen... Moster Ann som min systerson Felix kallar mig  

 Under en period när sjukdomarna var snällare mot mig umgicks vi varje dag... Vi pysslade, busade och hade så mkt kul ihop. När jag sen blev sämre var jag tvungen att svika den lilla goa 4-5 åringen, inte en el två ggr utan hela tiden.

 Det har gått så långt att vi inte berättar för honom ifall vi planerar att jag ska vara barnvakt för i 9 fall av 10 orkar jag inte.. Och då blir han så ledsen så vi tog det beslutet att det fick bli en överraskning de gånger jag klarade av att vara hans moster... Felix moster. Dvs om jag ska vara barnvakt el göra ngt kul....

Men vad jag saknar att vara hans favoritmoster Ann

Det är nog svårt att sätta sig in i hur det känns att ha en kropp som gör allt för att motarbeta en. För trots att min jävla kropp inte fungerar så har jag exakt samma önskningar och drömmar som ALLA ANDRA!! 

De försvinner inte, de finns där inne i bröstet och värker och gör så ont.

Är man inte mentalt stark och en jävel på att försöka se det positiva i allt då är det tufft, många får depressioner, ångest, självmordstankar, social fobi och det värsta av allt ......

 Man Slutar Tro På Att Det Kan Och Ska Bli Bättre 

Och där är jag nu... Jag har slutat tro, jag vågar inte tro för har man fått ett antal käftsmällar så sjunker man längre och längre ner på "Hoppets stege" och om ni visste hur fruktansvärt ont det gör när ens egna kropp sviker en 

Jag vill inget hellre än att leva ett sk "Svenssonliv" Jag skulle göra allt för att få vara en stressad företagare med 2 barn på dagis som ska lämnas och hämtas, sen ska det lagas mat och sen är det diverse aktiviteter!! Låter det som jag är avundsjuk? Ja, jag är nog det eller kan man kanske säga att jag avundas er  som kan planera saker, ha ett socialt liv med vänner och familj... Men det betyder inte attt jag missunnar er som har allt det, det får ni inte tro...

Jag håller på och flyttar nu och i min värld betyder det att jag ligger orkeslös och sover i soffan medans min mamma, syster och svåger GÖR ALLT!!! De städar och röjer ut huset så jag kan flytta in så fort jag kan packa ihop mina tillhörigheter från huset där jag bor nu.

Jag är lyckligt lottad som har en sån fin familj, en vacker dag hoppas jag kunna återgälda allt de gör för mig.... De är så fina....

Så fort jag får ork ska jag packa ur det jag behöver för att kunna bo där tillfälligt tills jag får ett permanent hem. Just nu fattar jag inte hur jag ska orka packa och fixa men jag ska klara det, jag måste klara det.

Min läkare förklarade för mig när jag undrade varför jag var så orkeslös att min kropp kämpar så hårt för att orka att det är som att gå omkring med konstant influensa och feber. Så mår jag VARENDA DAG!!! Och ändå måste jag klara av alla måsten här i livet.

Det låter hemskt med måsten men en del saker här i livet är faktiskt måsten som ingår i livet... Ta hand om hundar, städa, laga mat, handla och sen så ska man vara en bra sambo, syster, dotter och moster. Och de fyra sista personerna som egentligen är det viktigaste för mig att vara. Men orken finns inte... Sista tiden har jag inte orkat nåt.

Allt är tungt, kämpigt och en kamp.

Det som tar stryk är ens självkänsla och lusten till att kämpa och tro på att det blir bättre...

Så nu ligger jag här i  soffan och blickar ut mot vårsolen och vill inget hellre än att ge mig ut i den underbara solen   Tänk att sitta på en klippa vid havet och titta på vågornas skvalp och lyssna på måsarnas irriterande skrik medans min Harald springer på klipporna och jagar måsar  

Nu måste jag hitta tillbaka till mitt jävlaranamma som jag vet finns därinne...

Jag vill tro på att jag oxå kan få leva ett liv med kvalite....

För vet ni? DET ÄR JAG VÄRD!!!

Tack för att ni läste... KRAM Ann

Hade önskan om att länka Sparvöga samt Tro av Marie Fredriksson men idag funkade inte Youtube som det skulle. Men lyssna gärna på de låtarna för de är så bra och stämmer in på mig och min situation just nu... Musik kan säga så mycket....

Nu har jag varit här i några dagar och det känns som att jag börjar landa här på Vidarklinikens paradis....

VILL BARA UPPMÄRKSAMMA ATT JAG INTE ÄR PÅ VIDARKLINIKEN NU UTAN JAG SKRIVER OM TIDEN DÅ JAG VAR DÄR. EN DEL LÄSARE HAR TROTT ATT JAG ÄR PÅ PLATS NU... (Jag hade ingen dator så jag skrev dagbok på hederligt vis och för över detta nu)

Nu är det alltså Fredagen den 19/11 och klockan är 05:00 och jag har varit vaken i två timmar... Usch, jag hatar mina perioder när sömnlösheten sätter in, jag tror att jag har sån ångest och så mkt tankar att kroppen inte kan slappna av ens när jag sover.

Det är så tyst här, lugnt... Inte ens några surrande fläktar.. Alla utom jag sover..

Det enda som låter är min väckarklocka.. tick, tack, tick, tack, jag försöker att lyssna på klockans rytm och somna men det är omöjligt.

Igår gick jag och köpte massageoljor en del rogivande och andra uppiggande. Det var en presentförpackning med olika prover så jag slog till direkt.

Eftersom jag ska vara här tills i December så kommer julklappsinköpen inhandlas här och då måste man ju prova på DET MESTA   Planen är att alla nära och kära ska få ngn liten speciell present från Vidarkliniken.

Om ni visste vilket paradis denna Robyggebutiken är för en Shoppingtokig kvinna, det finns allt, bad & massageprodukter, smycken, hantverk, kristaller, leksaker och kläder. ALLT som en kvinna kan önska sig helt enkelt...hahahaha

Jag har börjat skriva brev till nära och kära, vilken skillnad det är att skriva ett brev på riktigt. Än så länge har jag bara hunnit med två brev för det är så mkt intryck och jag har inte fått grepp om allt, det är som inskolning på nåt vis men snart ska jag väl få grepp om Vidarskolan oxå   Dessa lampor är i stort sett de enda som finns på Vidar, de kallas för Humlan..

Jag har funderat så mkt på det här med min jävla sjukdom och den sits jag sitter i. Jag har så svårt att se ngt positivt med det. Jag beundrar de människor som verkar se det positiva i allt (fast å andra sidan tror jag att de har sina prykbryt de med)

Men vem vet, jag kanske kommer dit en dag jag med och gillar läget. Jag lägger ner så mkt energi på att motarbeta min sjukdom, jag trotsar smärta, trötthet och andra signaler min kropp SKRIKER åt mig: TA DET FÖR FAAN LUGNT NU!!!!

Jag har haft flertalet kroppsliga ångestattacker. Inte psykiska utan kroppen säger ifrån genom skakningar, domningar, yrselattacker, det är svårt att förklara men det är kroppens sätt att tala om att nu orkar jag inte mer. VILA!!!!!!!

Men det är inte alltid jag lyssnat på de signalerna heller...

Nu har jag gett upp tankarna på att sova så nu gick jag upp till dagrummet och hämtade mig lite kaffe. Klockan 09:45 ska jag ha konstterapi och jag längtar. Nackdelen med upplägget är att efter 10:45 så har jag inte en enda terapi el aktivitet. Meen ååterigen, jag är här för reflektion och eftertanke och inte för att stressa runt mellan olika aktiviteter.. Men trist är det.

Tänkte fråga min nya vän S om hon vill följa med på en skön promenad för att utforska omgivningarna ännu mer, det finns hur mkt som helst att se och uppleva.

Ska bara läsa lite innan lunchen och sen efter lunch är det ju omslag och vila.

Nu är klockan 13.30 och jag har en sån enorm ångest, gråter, skakar och funderar över vad mitt liv har för mening egentligen. Allt är en kamp..

När jag målade så gick allt bra, då kunde jag hålla ångesten i styr men sen när jag kom tillbaka till mitt rum då kröp väggarna inpå mig, ångesten äter upp mig, varför??

Jag ligger här med lunchomslag mrn kan inte njuta av det för ångesten är övermäktig. Jag vill inte vara ensam för då kommer panikattackerna.

Min sjuksyster L ska kolla vad jag kan få för hjälp, man kan få sprutor, tabletter och fotinsmörjningar men vad eller om jag kan få denna hjälp vet jag inte ännu... Hon måste prata m läkaren först.

Idag kanske jag måste byta rum och jag känner en sån stress över det för det här rummet har blivit min fristad

På Lördag får jag besök av Tobbe och det ska bli så mysigt att få ses för det var ett tag sen, vi har knappt pratat el sms:at.. Han ska lämna mediciner och näringsdrycker.

Då får jag träffa min lilla bebbe

Laffe  

och vi kan promenera och ungås...myys, tänk vad man saknar varandra när man inte setts på länge!! Jag vill visa Tobbe ALLT så han vet var jag rillbringar dagarna och kämpar för att bli en hel person igen.. Bara 24 timmar kvar..

Nu är det natten mot Lördagen och klockan är 06:00 och natten har varit förjävlig. Tobbe kom hit i illfart klockan 01:30 för jag fick ett tarmvredsstopp igår kväll 20:00

Jourläkaren kom fr Södertälje sent på kvällen vid 23 tiden, han blev så orolig för magen var stenhård och värkte som en brutal varböld.. Guud så ont det gjorde.

Jag ville inte åka in till S-tälje sjukhus i ambulans om inte Tobbe var med..

Nånstans där på sennatten vid 04-05  gav sig tarmvredet så jag slapp åka in till sjukan.

Personalen körde in en sköm säng t Tobbe så vi fick sova tillsammans..

Det här tarmvredet fick jag pga att köket lagat mat som inte funkar alls för mig så nu ska sjuksystrarna ta ett allvarligt snack om vad illa  det kunde ha gått om inte vredet gett med sig. Sjuksyrrorna frågade om jag vågade vara kvar med tanke på maten??? NEEEJ för bövelen,vad är ett litet tarmvred??? Jag VILL VARA HÄR!!!

Nu är det nu då Lördagmorgon och jag är medtagen(två tarmvred inom loppet av en vecka)

 men jag har min älskling i söngen bredvid... Har legat och hållit om varandra i natt och det var härligt, jag kände mig så trygg..

Vi åt frukostbuffe tillsammans och sen gick vi runt och tittade på allt som jag upplevt under min tid här.

Sen var det dax för lunchbuffe och sen en liten tripp till Järna så jag fick handla lite pennor, dagbok mm

Men efter det DOG jag, det var bara att vila, vila och vila lite till. Jag är så trött, inte bara pga tarmvredet utan oxå pga all spänning vad jag gett mig in på. Det  är inte lätt ett börja nysta i sig själv, bearbeta sorg och ilska.. Men mina vänner, det är nyttigt och det bästa jag gjort!!!

Nu har Tobbe och Laffe gett sig på väg hem väg hemåt, lite sorgligt, jag saknar dom redan...

Ska vila ett tag och sen gå till Örjansskolans Bazar (Antroposofisk skola) de säljer egentillverkade ting!

Nu ska Ann "trötter"  H sova i tre dagar   KRAM

MEN DET VAR DET VÄRT!!!!!!

Tycker att jag är värd lite nya kläder efter sista tidens strul. Har ordinerats vila av läkaren och att handla kläder må ju vara vila samt bra för själen.... Sen ska jag ju ut i vida världen och vem vill inte vara fin då??? (Norrköping)

Det här beställde jag från PROVRUMMET! Nu tjatar jag men kolla in sidan, snygga kläder till HYSTERISKT bra priser!!!

60:-  samt 75:-

99:-                  48:-

89:- för den vackra boleron

120:-

Jag räknade ihop hur fattig jag skulle bli och för alla dessa skönheter & nu

är jag 491:- spänn fattigare men bra mkt rikare i min garderob:)

De tar INTE betalt för frakt och det är ovanligt, brukar oftast få betala runt 50:-

beställer du dina kläder innan 15.00 så skickas varorna samma dag och då har du ditt paket hemma efter 1-2 dgr efter lagd beställning!

KAN MAN KALLA SERVICE!!!!!!

Du har 14 dagar på dig att prova dina nya kläder.

Vill du skicka tillbaka ngt plagg så kostar det 39:- oavsett om du skickar tillbaka ett plagg el 15 st plagg.

Det enda du INTE kan returnera är UNDERKLÄDER!!!

Nu vill jag ha hem mina nya fina kläder!

Blir nog på Måndag, men den som väntar på ngt gott.......

HA NU EN HÄRLIG DAG MINA KÄRA VÄNNER!

Nu ska jag vila men snart ses vi!

KRAM ANN             

halva inlägget försvann  jag fick ta bort det som fanns kvar för utan det som försvann förstår man noll av inlägget... Aaaaaarrggghhhh!!!!

Får göra om allt i morgon, för trött nu.

Ber om ursäkt! Kram Ann

Hej mina härliga läsare!

Min blogg handlar ju mycket om min vardag och hur det är att leva med inte en, inte två utan tre sjukdomar...

Men sen finns det annat jag ÄLSKAR och det är kläder och att fynda dessa skönheter till bra priser!!!

SÅ KOLLA IN DE HÄR GODSAKERNA FRÅN PROVRUMMET!!!!

Dessa snygga blusar går på 75:-

De skulle passa alldeles utmärkt till dessa jeans

120:- alt 105:- styck

JO, DET ÄR SANT!!!!

Den här blusen går på 120:-

Ska beställas omgående!!

Den här godingen kostar hela 60:-

Ett klädfreak som jag blir alldeles lycklig  

De här finns i en uppsjö av färger, kostar 99.- och kan användas tillsammans för maxad effekt!

En liten favorit, älskar dessa färger... Och så priset

HELA 105 SPÄNN

Jag gör som sagt bara reklam för kläder & dylikt jag själv kan tänka mig att ha på mig det skulle kännas fel att göra reklam för något jag inte tycker om.

Räknade ihop vad alla dessa kläder skulle kosta och kom fram till

SEXHUNDRASEXTIO KRONOR

Knappt man tror att det är sant!!!!

SÅ GÅ IN VIA MIN LÄNK TILL PROVRUMMET & SHOPPA LOSS FÖR DET ÄR NI VÄRDA!!

Hoppas ni hittade något som passar just er stil. Det här är bara ett litet urval så gå in och kika på resten!

HA EN UNDERBAR DAG!

kRAM/ANN

VÄDERRAPPORT I JÄRNA: Sol m lite moln på fm. Massor m moln på em,

Sovit dåligt i natt men ändåså har det inte varit så jobbigt som om jag hade behövt dela sal med ngn. HAPPY!!!

Igår kväll mötte jag en tjej i min ålder (nästan) Det sa KLICK, har ni varit med om sånt? En del människor har som magneter som dras till varandra och så passar man perfekt tillsammans  Kul med en jämnårig tjej som man kan prata med... Den här vistelsen blir bara bättre och bättre   Äntligen lite medvind för Ann H....

Idag är det konstterapt och det ska bli så kul.... men pirrigt!

När jag kom upp till salen så satt en del andra patienter och målade och då satte prestatiomsångesten in... Där satt jag, ensam och rädd som en ettagluttares första skoldag. Lärarinnan var jättegullig och sa att här finns inga mästen, bara möjligheter!

Underbart "citat"

Jag hade målning mellan 9-10 och det var så befriande att bara få sitta där och få vara, inga krav.

Jag visste inte alls vad jag skulle göra så det var bara att ta upp penseln och börja.

Jag målade mina tarmar!!! CRAZYYYYY...hahaha men jag använde färg och form för att visa hur jag ville hur min mage skulle må, resultetet blev så här:

Lugna & harmoniska färger, ingen smärta...

Efter målningen var det rond och vi pratade mest om hur jag trivdes här på Vidarkliniken. Alla som arbetar här är alltid så lugna, de tar sig tid för varje petient. Är läkaren hos mig så ÄR HON DÄR I NUET! Inte inne hos nästa patient i sina tankar

Efter ronden tog jag en lång promenad för att rensa tankarna.

Jag funderade på varför jag tycker så illa om mig själv, jag är ful, fet, misslyckad och hela mitt liv går ut på att överleva, kämpa mot sjukdomen och dess biverkningar.

NÄR ska jag acceptera mig själv? Alla människor har fel och brister men JAG ska vara perfekt, klara allt, vara stark och övervinna sjukdomen...

Hur ska jag göra för att börja tycka om mig själv? Jag borde vara stolt som har klarat alla motgångar.. Jag promenerade till Robyggebutiken och Nibble Trädgård och sen gick jag el LÅÅÅNG promenad...

Efter promenaden var det lunch, morotssoppa m nybakt bröd och

Blåbärdpaj m vaniljsås till efterrätt!

Klockan 15 var det dax för rytmisk massage, ljuvligt för min värkande kropp.

Efter en sån här massage sätts en hel del känslor igång, först var jag inte beredd på det men efter några gånger visste jag att det att jag kunde få ångest, hemlängtan och en känsla av SORG.

Under alla år har jag byggt upp en fasad för att klara av att överleva och nu lossnar mitt försvar som jag byggt upp och det är en nödvändig men ack så jobbig process..

Kl 21:30 kom mitt psykbryt, jag skulle hämta en värmeflaska för att värma min värkande mage och då bröt jag ihop totalt.

Jag är så ledsen och har en sån stor sorg över hur mitt liv blivit. Jag är så fruktansvärt hjälplös. OM det fanns ngt jag kunde göra för att förändra min situation så skulle jag göra allt. Men det finns inget jag kan göra mer än att acceptera min situation.

Alla års smärta och sorg kom över mig.

En sjuksköterska såg hur jag mådde och följde med mig in på salen för hon ville inte att jag skulle vara så ensam när jag var så ledsen.

Det var skönt att få prata av sig..

Hon sa till mig att det finns människor som är glada över att de fått en sjukdom för då ficck de chansen att lära känna sig själva. Utan sjukdomen hade de aldrig fått veta vem de var/är för person..

Det låter vackert men för mig så skulle jag klarat mig utan vetskapen om vem jag är bara jag hade sluppit gå igenom de års helvete jag gått/går igenom.

Nu ska jag sluta skriva om Torsdagen, jag orkar inte skriva mer om allt som hände på Vidarkliniken. Mina minnen av Vidarkliniken var BARA positiva men nu när jag läser mina innersta tankar så inser jag hur jobbig tiden var, varenda minut handlade om att finna en slags inre balans så jag kunde bearbeta allt.

Och tro mig, det är jobbigt!

Nödvändigt men jobbigt!

Tack för att ni läste!

Kram Ann